När blev det farligt?
Om att människor nu intresserar sig för sånt som tidigare kopplats till hemmafruliv.
Jag kan inte låta bli att undra när det blev farligt att vilja sy sina egna kläder,
vilja leva ett liv där man hinner med att baka eget bröd (om man nu vill det), eller
sticka egna vantar (om man nu vill det).
Jag tänker att de som kritiserar alla de mäniskor som väljer att leva på detta sätt.
Som har som ett intresse att sy, sticka och baka. Att de företräder andra normer.
Den som skapats om hur den moderna människan ska leva sitt liv.
För det är väl naivt att tro att alla de som inte bakar eller stickar eller vill leva enkelt
att inte också de är formade av normer och trender i samhället?
Är det farliga i att vilja göra eget och inte bara konsumera färdigproducerat
kanske just det att det bryter mot tanken att om vi bara konsumerar mer så kommer samhällsekonomin på fötter?
Vad är skillnaden mellan att ha som intressen och livsstil att egenproducera, eller att
sporta, eller samla på frimärken, eller konsumera, eller dressera hundar?
Det är klart att det är viktigt att se att kvinnor kämpat sig fram till att inte längre vara tvugna att
stanna hemma. Men måste det utesluta att man också kan vilja göra det som klassiskt benämns som husmorssysslor? För att man helt enkelt upplever att man mår bra av det?
Precis som vem som helst som ägnar sig åt någon hobby.
För mig handlar det om kreativitet. Om att få utlopp för idéer och skapande.
Om att jag mår bra av att också arbeta med mina händer.
Om att jag på något underligt sätt älskar livet när jag får se, känna och höra vackra saker.
Det kanske inte passar så bra i vårt kunskapssamhälle.
Vad tänker ni?
Jag tycker det handlar om att gå tillbaka till basics, i en värld där alla barn inte vet att mjölken är pressad ur kobröst och att potatis växer under markytan.
Det är praktiskt att alla inte är tvungna att tillverka/städa/laga allting själva. Det borde vara självklart att kvinnor ska vara lika lite tvingade till "husmorssysslor" som män.
Men jag känner ibland att mellanhänderna blir för många, att det blir alltför komplext för att man ska kunna förstå sin del i kedjan som ger en mat och kläder och tak över huvudet.
Jag mår bra av att tillverka saker själv. Jag mår bra av att laga mat. Jag gillar tanken på att göra husmorssysslor för mig själv och mina kära istället för att någon skulle vara anställd till att göra det. Jag tycker väldigt mycket om att äta hallon direkt från busken.
Jag mår bra av att göra husmorssysslor. Det är bara farligt om man känner sig tvingad till det, av sig själv eller någon annan.
Kram Helena!
jag håller helt med, tycker också det handlar om kreativitet! och sen, min mamma är sån som tröttnade totalt på att sy själv, baka allt osv. så jag är ju uppväxt med köpebröd och h&m-kläder, eftersom min mor var så trött på "det gamla".
nu tycker jag det är fascinerande att baka och försöka lära mig sy och göra annat. för plötsligt har man ju skapat nåt!!
det är så töntigt allting tycker jag. min man bakar, städar, tvättar minst lika mycket som jag. om inte mer... det är väl så man får tänka? att vi delar på livet =)
kanske? ;)
Man kan ju undra varför jag kommer här och kommenterar så långt efter publicering. Men jag googlade faktiskt innuti (blev helt plötsligt osäker om det skulle vara ett eller två n) och då blev det här inlägget högsta träffen.
Jag ser inga problem med att folk vill ägna sig åt "husmorssysslor". Precis som du skriver tror jag att det kan vara bra i ett samhälle där konsumtionen ofta tycks stå i centrum.
Däremot skulle jag tycka att det är en risk OM det blir inne att vara hemmafru. Det vore ett hån mot den feministiska historien, men framförallt så tror jag att det är dumt att inte vara ekonomiskt oberoende. Med detta inte sagt att det är eftersträvansvärt att köra karriär och tjäna massa pengar. Den som låter bli att konsumera i tid och otid behöver inte heller dra in lika mycket pengar.
Sammantaget landar jag väl i att jag tycker att det är mer provocerande med shoppinggalna hemmafruar än kvinnor (och för all delen män) som ägnar sig åt husmorssysslor.
Ur ett feministiskt perspektiv tycker jag dessutom att det är viktigt att frigörelse från könsnormer inte innebär att alla måste bete sig på det sätt män betett sig traditionellt sätt. Däremot är jag inte livmoderfeminist utan att jag tror att både män och kvinnor bör ta till sig det som är positivt med kvinnligheten. Det hänger samman med det du tar upp, men är nog framförallt en fortsättning på en könsrollsdiskussion jag hade med din man i höstas :)
Allt gott!
Sara
Tack för era tankar!
