innuti och utanpå

De här kostade mig 5 kronor styck. Då kunde jag inte motstå,
trots att koppar egentligen inte är en bristvara här hemma.
Är det någon som vet var de kommer ifrån från början,
eller har några andra delar till denna tjusiga servis?
Eller vet vart man kan hitta flera delar?

Vänskapens vår
Halmstad 2007













Tv-serien Vänner kom in i mitt liv denna vår och har gjort intryck allt sedan dess.
Världens bästa lägenhet. Världens bästa Anna. Picknickar till tusen.
Vi var modga och cyklade till Grötvik för att bada. Jag minns ett äventyr,
från en park i närheten, vi gick dit och plockade tulpaner, de stod ju bara där.
Födelsekalas och semelfest. Godis från Videomix alldeles för ofta.
Att inte bo ensam längre på 35 kvadrat. Att lära känna varandra.
Kanske var det svårt ibland också. Men jag minns inte det lika tydligt.
Jag minns att vi hade varandra. Jag minns "Hellre havregrynsgröt tillsammans
än fläskfilé ensam", Tack alla medverkande. Ni gjorde susen.

Oh vad solen har skinit på mig idag,
jag tror minsann att det är våren som är här,
jag törs tillochmed tro att den ska stanna.

Och det känns extra mycket som vår när det är snö som smälter
och bildar gigantiska vattenpölar som man får cykla igenom efter behag.

Så idag på min lunchrast gjorde jag något smått förbjudet.
Fastän det bara är februari,
fastän det fortfarande ligger snö på marken,
så tog jag helt sonika mina stövlar och gick ut.
Med kofta, utan jacka.
och solen värmde.

Men när solen gick i moln,
för det gör den ju tillslut,
så fick jag minsann erfara att det gamla talesättet från mor fortfarande är sant:

"Det är bara solen som värmer"

Vad ska jag göra med alla dessa knappar?
jag behöver idéer

...Köpenhamns Tågstation, så ta en titt på denna värld
Det känns litegrann som skymningslandet...





När man tittat klart kan man tillexempel ta nattåget till Schweiz.
Och gå på chokladfabrik





Sen kan man tillexempel åka på ett Spa som ligger mitt uppe i bergen.
Det är ungefär så fantastiskt som det låter.



Det var den bästa resan hittills. Alla kategorier.
Så här vackra var bruden och brudgummen.

Jag sitter på skolans bibliotek idag och knapprar på tangentbordet.

Så plötsligt fick jag bevittna ett återseende.
Det är så fint tänker jag då. Med människor som inte setts på ett tag.
Som plötsligt får ses.
Med omfamningarna som följer.

Då tänker jag tillbaka på, och minns, gymnasietiden med 100 mils avstånd.
uscha! Nu är det fortfarande 100 mil från södraste Sverige till Östersund,
fast inte till kära Johan...

Nytt projekt pågång.
Johans ena vante är klar och som belöning får jag börja på den fantastiska koftan.
Mönstret är från Nina Sagulins bok STICKA.

tyvärr kan jag inte bifoga lukten...

Det blir alltid såhär.
Man låter håret växa
Det blir långt.
Det känns tråkigt.
Man klipper sig kortare.
Det är kul ett tag.
Man ångrar sig.

Det är skälet till att jag nästintill alltid har uppsatt hår.
För att ge sken av att det är längre än vad det är.



Nu önskar jag innerligt att det ska växa så det knakar
så att det är långt och svallande till sommaren

Om man ligger och drar sig en lördagsmorgon,
kan det hända att en duva törs sätta sig på fönsterkarmen,
promenerar runt en smula.
Titta på dig med sina läskiga fågelögon.
Då är det skönt tycker jag att det är en fönsterruta mellan den och mig.

Det är inte bara jag som väntar på vår och sommartider.
Flera av mina bästa klänningar hänger och tjurar i garderoben.
En som jag sytt själv ser ut ungefär såhär:

Häromdagen var det ungefär lagom intressant i skolan...

Det här är min favoritavdelning i vår bokhylla.
Länge leve barnböckerna!

I förrförrförra veckan hyrdes det film som aldrig förr.
"Jag har älskat dig så länge"
Franskt. Fantastiskt.
Och det är lätt att snöa in på Frankrike.
Även om jag aldrig varit där.
Men när jag tittar på Amelie från Montmartre,
En långvarig förlovning, Paris, Moulin Rouge.
Lyssnar på Erik Satie och Yann Tiersen.
Och läser böckerna om Alberte så spelar det liksom ingen roll.

...iallafall inomhus.
Det här ska bli tulpaner så småningom



hoppas ni står ut med mitt eviga tjat om våren...
de här fantastiska lökarna fick jag i helgen,
och nu är en vit påväg att börja blomma!!!

Jag har ett ord som liksom hängt sig kvar
som nog är mitt favoritord faktiskt.

Frihet.

Det får mig att tänka på Skottland,
och William Wallace.
På kvinnlig rösträtt.
På att få välja vem man delar livet med.

Vilket är ditt?

När man vill ha mycket mjölk i kaffet
och det måste stå och sjunka ett tag.
Då kan det vara bra med en liten kaffemössa

Love until it hurts
Then love some more

Det får man minsann öva på tänker jag.



Jag ber om ursäkt för att jag inte kommer på vem som skrivit detta smarta.
Någon som minns bättre än jag?

Igår när jag kom hem låg en avi från posten och väntade...
Alla hjärtans dag har aldrig varit någon stor händelse i min familj.
Men man kan väl ändra sig!
Nu trillar det årligen in ett paket från mor lagom till alla hjärtans dag.
Då tänker jag att min mor är allt bra påhittig.





Och jag tycker verkligen det är så himla spännande med paket.





Håll i er för nu kommer det bästa!







Jag misstänker att det är poppel som har besökts.
Och nu känns det lite lättare att knopparna inte har slagit ut på träden än.

Ibland bakas det bröd.
Häromsistens så var det morotsbröd. Det är himla saftigt och gott,
men jag får det alltid att krympa inne i ugnen.



Iallafall så smakar det ju gott även om det inte är högt och vackert...

Här är receptet:
Morotsbröd, 2 stora limpor (175 grader i 35 minuter)
eller 24 små bullar (225 grader 18-20 minuter)

Ingridienser:
50 g jäst
59 g smör
5 dl vatten
1½ tsk salt
1 dl vetekli
1 dl solrosfrön
½ dl linfrön
4 dl rivna morötter
3 dl grahamsmjöl
6-8 dl vetemjöl

1. Smält smör, rör ner vattnet och värm till 37 grader
2. Rör ner bunken där jästen är
3. Blanda i salt, vetekli, solrosfrön, linfrön och morötter och rör om
4. Balnda vetemjöl och grahamsmjöl och blanda med degen.

Degen ska vara smidig och inte kladdig,
5. Jäs under duk 30 minuter
6. Knåda och forma till 2 limpor eller 24 bullar och jäs i 20 minuter
7. In i ugnen

 

Tänk det här har jag drömt om.
Och nu blir det av. Förutsatt att någon vill komma.
Tisdagen den 16 februari från kl. 18 hemma hos mig.
Hjärtligt välkomna mina damer och herrar
med eller utan stickning/virkning/pyssel/knåp.


(hör gärna av dig på något sätt om du tänkt kika in)

En helg i februari kan man tillexempel...
Åka till Lund och spela Settlers



Vinna lite och förlora lite...



När jag vann, vann jag överlägset.
När jag förlorade likaså.
Ett himla bra spel i vilket fall.
Kom gärna hit och spela!

...så gör man såhär:
Lägg upp 30 maskor på ett par stickor storlek 2,5 (då blir det rätt så brett).
Sticka två räta varv, två aviga varv, två räta varv, två aviga varv tills det
blivit en bit mindre än lagom långt. Sticka slätstickning i 14 varv och gör
sen knapphål, jag gjorde tre stycken. Sticka 3-4 varv till och maska av.
 Sy på knappar och sen är det klart.

Det som är så bra med att det går att knäppa upp är
att man slipper frysa om öronen, samtidigt som man kan ha en frisyr under...

Det här kortet har jag haft hemma i några år.
Just nu står det och lutar på nattduksbordet.
Tillsammans med fina ljusstaken från Poppel i Östersund.



För er med klena ögon så står det
"När blev ensam stark"
Det kan man fråga sig...

Sicken lycka.
Både igår och idag har solev varit framme.
Det känns som lyx att här nere i Södern få vara med om sol och vackert vinterlandskap samtidigt.
Så jag slängde in min tjurighet över att våren aldrig kommer i garderoben och gick istället ut på en promenad.







Någon gång i April får vi reda på om vi får en sån här kolonilott att hyra...

"Men bara du kommer å räddar mig ur ensamheten,
ska ja nog hitta på någe allti. [...] Ensamhet e helvetet.
Ensamhet e upphovet till allt lågt och smutsigt.
Jag vill inte vara ensam längre hör du!"

(Cora Sandel, Kranes Konditori s. 135)

Så rätt han har, Kubben. Annars säger han en del konstiga saker.
Men just detta... Cora Sandel är verkligen mitt lästips just nu.

Ibland när jag cyklar min skolväg får jag så bra idéer.
För när vinden letar sig in genom pannbandet så behövs en lösning.
Som att sticka ett nytt pannband.
På rundstickor. Så det blir dubbelt så tjockt.

Så här ser det ut nuförtiden:











Hur det nya tjocka vindtäta pannbandet ska se ut återstår att se.

Oj. Nu gör jag reklam.
För Ugglan's blogg och inlägget om det meningslösa lidandet

Nu är det väl så att våren bestämmt sig för att dröja.
Det snöar ute och vinden viner som aldrig förr.
Så jag biter ihop. För våren dröjer nog några månader ännu tänker jag.
Så jag håller mig inomhus tillsvidare.



Och vintern har ju faktiskt möjligheter också dristar jag mig till att tro.
Som att sticka varma saker att ha på sig.
Ägna sig åt inomhussysslor helt enkelt medans snön vräker ner utanför.

Jag läste något vackert igår och tänker att visst är det viktigt att finnas:

"The life I touch for good or ill will touch another life,
and that in turn another,
until who knows were the trembling stops
or in what far place my touch will be felt"

- Frederick Buechner

Ibland slår kreativiteten till i hjärnan. Det är inte alltid som kroppen hinner med.
Då köper jag sånt här fint billigt garn på erikshjälpen utan att riktigt veta vad det ska bli...







Någon som har en idé eller två?