Livspusslet
Cykelpendlartankar.
Påvägen hem, kanske för att det är december igen,
kanske för att vissa tankar aldrig ger upp hoppet om att
vinna min uppmärksamhet:
Köpfrustration-Konsumtions otro-Vilse i pannkakan?
Ibland tänker jag att allt jag tänker är för pretentiöst.
Så håll i hatten:
Kanske är det inte ett dugg meningsfullt att köpa saker.
Inte för mig, inte för de som producerat, inte för klorofyllträden ens.
Kanske är det inte vackert med höst och vår kollektioner.
Ibland försöker jag tävla med mig själv
om hur länge jag klarar av att bara köpa saker som bidrar till min kreativitet.
Alltså, inga färdiga kläder, möjligtvis sånt som behöver sys om.
Garner, tyger, pysselmaterial. Sånt som gör att jag gör något.
Hittills har det gått sådär när jag försökt.
Jag blir glad av vackra saker. Av puffärmar och sånt.
Men jag tycker liksom inte att det räcker som motivation.
Till en ny klänning till min garderob. Kanske är det nog?
Så, hur kan man fortsätta glädjas av det vackra, av estetiken (!),
utan att det alltid måste innebära ett nyköp, eller second hand köp?
Jag tycker mig nämligen ana att köphysterin nått ända in i secondhand vrårna,
iallafall för mig. Då blir jag lite avskräckt. För även om pengarna blir något bra,
tänker jag mig att det likväl handlar om hurvida jag vill att det här med att köpa,
ska vara något som präglar mitt liv.
Pretentiöst?!
Ja men hur tänker ni då?
