innuti och utanpå

Jag är så beredd på Maj's ankomst.
Träden börjar slå ut och idag såg jag vad jag tror är magnoliaknoppar,
stora och fullsprängda med vår. Ett annat klart vårtecken,
som under min uppväxt snarare var ett tecken på sommarlov
är att häggen nu blommar och sprider väldoft i Malmö.



Idag gick jag till Emmaus för att se mig omkring och hittade de vita skorna som är störtsköna
både estetiskt och för foten. Så nu har jag två klackskor.
Beredd för nästan vad som helst med andra ord.
Fast imorgon när vi ska vara på kolonilotten får de nog stanna hemma.

  
  

Smått och gott. Mer och mindre egenkomponerat.
Citronklänningen brukar pigga upp även den mest dystre.
Jag antar att det kommer mera. Även om produktionen just nu ligger nere.
För er som undrar hur det har gått för koftan så kan jag avslöja att slutet är nära...

Brödet lärde jag mig baka under våren i Halmstad.
Plåtstället som får det att se ut som att plåtarna svävar i luften
är det senaste fyndet från Erikshjälpen för bara 15 kronor.

Tekakor med linfrö

2 påsar torrjäst
1 liter mjölk
3 dl havregryn
1 dl linfröm
1 dl vetekli
100 margarin
2 msk sirap
½ msk salt
4 tsk bakpulver
14 dl vetemjöl

 

Lägg jästen i en bunke och rör ut med lite av den kalla mjölken
Blanda hälften av mjölken med havregryn, vetekli och linfrö. Koka ihop till en gröt.
Rör ner margarinet och låt det smälta. Blanda i resten av mjölken och låt gröten svalna.
Rör ner gröten i jästblandningen och tillsätt sirap, salt och det mesta av mjölet blandat med bakpulver
Rulla ut degen till två längder och dela i ca 3 cm tjocka skivor, lägg på plåt och låt dem jäsa i ca 40 minuter.
Grädda 10 minuter i 225 grader.


Egentligen tycker jag att det är lite dumt att ha bakpulver i degen, det känns liksom onödigt. Är det någon som vet hur man kan få bullarna lika goda men utan bakpulver?

Naturreservatsvandring i strålande solsken och utmärkt sällskap.
Premiärgrillning och 30-års kalastårta.

En stilla undran: är växten ovan en blomma eller ett ogräs?

Det här ska bli Sommaraster så småningom.
Att planteras ut när risken för nattfrost är över.
När är det? Och har ni några andra tjusiga blom-tips till vår kolonilott?

För er som inte bryr er om blommor så kika lite extra på brickan som krukorna står på.
Lingonris i massor.

 

 

Tiden bara går. Nästan omärkbart.
Skönt då att klockorna har koll.
För här tar dagarna slut nästan innan de börjat. Känns det som.

Jag stortrivs med att vara med kolonilott.
Ikväll har jag satt mina första potatisar.
Det är skönt att bli sådär trött som man blir i kroppen av att arbeta med den.
Och jag kan knappt bärga mig tills resten av fröerna ska ner i jorden.

Bilder på mitt nya liv kommer så småningom.

Det är verkligen mycket som är spännande nu.
I skolan tillexempel så läser jag den bästa kursen hittills.
Jag får dansa, rytmisera, dramatisera och musicera dagarna i ända.
Då känns det nästan bara spännande faktiskt att vara påväg mot att bli förskollärare.

Och ett annat

Ibland kan man inte låta bli ordvitsar...

Jag behöver idéer på vad jag kan sticka av det regnbågsfärgade garnet.
I träasken under blåsipporna ligger frön till jättelika solrosor.
De ska försås i säkerhet innan de tar plats på odlingslotten.

Så hette en bok jag läste när jag var liten.
Bra om jag minns rätt. Och nu lär gröna fingrar behövas.
För tänka sig, att som en födelsedagspresent i förskott 
fick vi för några dagar reda på att vi minsann har en odlingslott att förvalta!

Så nu är goda råd dyra. Eller iallafall behövda.
Alla tips om grönsaksodling är hjärtligt välkomna.
Och besök på odlingslotten med tillhörande fika går också att ordna.



Visst finns det potential!

Jag trivs så med att minnas, även om jag inte minns just den dag då denna bild togs.
Den är sådär härligt arrangerad och det är fantastiskt hur matchade vi är!
Att lägga märke till är också min kära systers rosa diadem...

Jag har märkt att det här med familj tycks bli bättre och bättre.
Så det var fint att hinna med varandra i påskas.





Ursäkta alla mina bilder på döda fiskar. Men den här siken är verkligen 35 centimeter lång.
Och då kan man inte riktigt låta bli att skryta.



Jag har så mycket spännande att berätta. Men det tar vi en annan gång.
Nu ska jag sova skönhetssömn och ladda inför att fylla år hela långa dagen imorgon.

Ljusmanchetter + Säkerhetsnål = brosch

Senaste fyndet!

Det man inte har får man göra själv.
För de som inte tycker det är självklart vad detta är
så kan jag avslöja att det är en upphängningsanordning för strumpbyxor.
Känner mig särskilt glad över färgerna på klädnyporna.

Det är inte titeln på en sience fiction roman.
Det är enligt pensionspapprena som kom i brevlådan min pensionsdag.
Det känns löjligt långt bort. Jag tycker fortfarande att allt med 2000 känns som på låtsas
och att 1900-talet egentligen nog är det riktiga århundradet.
Det känns uppiggande dock att tänka på att det är just den 1 april, stora lurardagen.