innuti och utanpå

Jag sitter på skolans bibliotek idag och knapprar på tangentbordet.

Så plötsligt fick jag bevittna ett återseende.
Det är så fint tänker jag då. Med människor som inte setts på ett tag.
Som plötsligt får ses.
Med omfamningarna som följer.

Då tänker jag tillbaka på, och minns, gymnasietiden med 100 mils avstånd.
uscha! Nu är det fortfarande 100 mil från södraste Sverige till Östersund,
fast inte till kära Johan...