Medans jag latar mig...

Medans vi pallrade oss till västkusten sprakade grönskan loss här hemma.
En sak som är synd med regn är att gräs och ogräs också växer så löjligt bra.
Pionerna stretar uppåt, humlen börjar snurra sig längs träpålen. Vallmon dinglar överallt.
 
 
Och rabarbern. Äntligen rabarbern.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0