Hopp om vindruvor!

Växthuset stod där när vi flyttade in.
Med och utan glas. Mest av allt med en vinranka som ingen av oss riktigt viste hur vi skulle ta om hand.
I våras såg det dystert ut. dött. så häromdagen. detta:
 
 
Liv.
Vet inte hur det kommer arta sig.
vet inte om den denna vinter kommer få någon annan behandling.
Men just nu gläds jag åt att den spirar. 
I resten av växthuset ser det ut såhär:
 
 
Tomater, gurka och plocksallad. Rikedom.

Om du ser vad jag ser...

Det finns förstås drömmar.  Om framtida oaser och växtplatser.
Här är en sådan. som kanske inte blir så mycket mer än detta i sommar.
En gång upp genom släntrabatten, mellan gräsängen och odlingslanden.
En gång med en portal där tjusiga saker slingrar sig uppåt.

 
Jag blir aldrig färdig
och det är som det ska.

Rikedom i en bukett.

Att kunna gå ett varv i trädgården,
plocka vilka blommor jag vill. lukta. se. känna.
 
 
Tänka: Någon gång ska jag kunna alla namnen. 
(på blommorna alltså)

När det inte händer nåt.

 
I mars. När man inte kan göra mycket annat än att vänta. Då får man ändå så Chili.
Det ger hopp om att växtsässongen ska komma igång
och nu står de nästan bortglömda i köksfönstret.
Vi äter inte värdsamycket chili alls. Men det är ett sätt att få börja odla tidigt.
Och man kan ju alltid ge bort till en snäll granne som vattnar ens blommor.
Eller vänner på genomresa.
 
 
Tillslut blev det också i år dags att pröva det där med att odla skott.
Har liksom dragit mig för det. Tänkt att det är tjorvigt.
Tänk om. Tänk rätt. DET ÄR LÄTT!
 
kruka/bytta/bricka + jord + t.ex. torkade gröna ärtor + vatten=
Snabbväxande vardagslyx på mackan.

Gröna strån

 
Visst finns det hopp. Övre bilden från 18 maj. nedre bilden från 7 maj.
11 dagar och nätter gör skillnad och ger mig hopp i den långsammaste våren jag minns.
Pressenningen halkar av bit för bit och uppepå läggs kartong toppat med gräsräfs och ofärdig kompost.
Förhoppningen är utsökt odlingsjord utan att behöva gräva och rensa så mycket.
 
 

Hopp om nypäran!

 
Kanske är det fler därute som facinerats över skillnadens trädgård ?
Inspireras och golvas av all god kunskap. Därför prövas iår att förgro potatis på en bricka med jord.
Tanken är att Potatisen redan innan den kommer till sin riktiga växtplats ska ha hunnit bli en liten planta,
då kommer tillväxten fortare och i ärlighetens namn kan tillväxten behöva all hjälp den kan få denna vår i Jämtland.
 
Hur det går får vi se.

Visst gör det ont...

...när knoppar brister.
Visst finns det alltid ett citat som passar. Som man inte kan låta bli.
Knopparna är på bristningsgränsen nu. Häggknoppen spricker snart.
Och jag med om inte allt det gröna kommer inom kort.
 
 
Till tröst är att vitlöken, som vi i all hast och med mycket små förhoppningar om petade ner i jorden i höstas,
just innan det var försent, de växer!
 
 
 
 
 
 

En påminnelse om att minnas

Det är lätt att se allt som är ogjort. Särskilt när drömmarna är så stora.
Därför försöker jag dokumentera. Så att det går att se före och efter.
Så att jag kan tillåta mig att känna mig oförskämmt nöjd över det vi faktiskt gjort.
 
 
Här är en bild från häromkvällen från vår ballkong. Åtta månader senare än sist.
Här är tänkt att vi ska odla. Målet är att ta lite lite i taget. Därför täcker vi över en del med presenning.
För att få bukt med ett ogräs som i sommras gjorde hela ytan till en djungel.
 
 
I sommar ska här växa: Potatis, Grön- och Purpurkål, savoykål, vitkål, morötter, sallad, persilja, squash, vinterpumpa.
 
Och just såhär ljusgrått är det i Jämtland ännu.
Några krokusar, blåsippor och tussilago enivsas med att lysa upp.
Men annars är det en väntan på skarpare färgskalor.

Ett år senare

När jag fyllde 30 önskade jag mig äppelträd.
Det var innan vi hade någonstanns att plantera dem.
Idag var den stora planterardagen. Två olika sorter.
Känslan är lite att nu är vi rotade på alvar.
Äppelträd planterar man liksom inte hur som helst...
 
Nu håller vi tummar och tår för att de ska överleva och gilla läget.

RSS 2.0