innuti och utanpå

Jag behöver idéer på vad jag kan sticka av det regnbågsfärgade garnet.
I träasken under blåsipporna ligger frön till jättelika solrosor.
De ska försås i säkerhet innan de tar plats på odlingslotten.

Jag trivs så med att minnas, även om jag inte minns just den dag då denna bild togs.
Den är sådär härligt arrangerad och det är fantastiskt hur matchade vi är!
Att lägga märke till är också min kära systers rosa diadem...

Jag har märkt att det här med familj tycks bli bättre och bättre.
Så det var fint att hinna med varandra i påskas.





Ursäkta alla mina bilder på döda fiskar. Men den här siken är verkligen 35 centimeter lång.
Och då kan man inte riktigt låta bli att skryta.



Jag har så mycket spännande att berätta. Men det tar vi en annan gång.
Nu ska jag sova skönhetssömn och ladda inför att fylla år hela långa dagen imorgon.

Helgens upptäkt:
Ola Joyce, det svänger som bara den och låten
Old fashioned heartbreak går på repeat i mitt huvud mitt i mitt packstök.

"You're wonna folow your heart
and your heart wants to be broken
the old fashioned way.
Swoon away, the old fashioned way"

Till råga på allt så uppträdde han i snowjoggings!
Shake it!

Det finns så mycket nu att fira.
Att jag har påsklov. Att det är vår på riktigt.
Att jag ska till Göteborg i helgen och träffa bästa Anna.



Att jag dessutom ska lyssna på Tompa Wij.
Att det är våffeldag. Att jag snart fyller 24.
Att jag ska hem till Jämtland i påsk.



Att gräslöken tar sig.
Att det finns så himla många bra romaner att läsa.



Så jag svängde förbi Mormors Bageri igår på hemvägen och köpte två chokladbiskvier.
Mums!

Det är ett litet intresse jag har. Att fira lite titt som tätt.

Nu har jag på påsklov. För första gången sedan 2005.
Jag tackar mig själv och schemaläggaren på Malmö högskola.



(Susanna Domeij heter den fantastiska fotografen)

I söndags var det dags. Det fanns både tid och fördelaktigt väder.









marken är sådär härligt lerig så att det blir spår.



Och det blommar!

Tänka sig, att rätt vad det är så kan man vara 100 minuter
med bil hemifrån. Rakt ut på landet. Tänka sig att där kan man få
vara med om det som gör mig lugnast av allt.
Att vakna allra först, vara ensam med morgonen och veta att de andra i huset sover.

Oh vad solen har skinit på mig idag,
jag tror minsann att det är våren som är här,
jag törs tillochmed tro att den ska stanna.

Och det känns extra mycket som vår när det är snö som smälter
och bildar gigantiska vattenpölar som man får cykla igenom efter behag.

Så idag på min lunchrast gjorde jag något smått förbjudet.
Fastän det bara är februari,
fastän det fortfarande ligger snö på marken,
så tog jag helt sonika mina stövlar och gick ut.
Med kofta, utan jacka.
och solen värmde.

Men när solen gick i moln,
för det gör den ju tillslut,
så fick jag minsann erfara att det gamla talesättet från mor fortfarande är sant:

"Det är bara solen som värmer"

En helg i februari kan man tillexempel...
Åka till Lund och spela Settlers



Vinna lite och förlora lite...



När jag vann, vann jag överlägset.
När jag förlorade likaså.
Ett himla bra spel i vilket fall.
Kom gärna hit och spela!

Sicken lycka.
Både igår och idag har solev varit framme.
Det känns som lyx att här nere i Södern få vara med om sol och vackert vinterlandskap samtidigt.
Så jag slängde in min tjurighet över att våren aldrig kommer i garderoben och gick istället ut på en promenad.







Någon gång i April får vi reda på om vi får en sån här kolonilott att hyra...

Här om dagen tittade solen fram i en kvart innan den gick ner. Då passade jag på från vårt köksfönster.