innuti och utanpå

Det har kommit att bli så, att jag bryr mig om historia.

Berättelsen om vem och varifrån tingen kommer.

 

Vårkappan i bästa blåa färgen var min mormors en gång i tiden. Min mormor var bondmora.

Som hade ett hjärta stort som storsjön. Som hade en byrålåda full av shalar att förundras över.

Som födde tre barn. Hade en hand i himlen. Som var tjusig och sällan bar långbyxor.

Som hade långt grånat hår i en lång fläta och löständerna bredvid sängen i ett glas. 

En kvinna med mintpastiller i handväskan och fötterna på jorden.

Henne fick jag känna i 15 år.