innuti och utanpå

I helgen har jag tänkt på döden.
På att alla ska vi den vägen vandra.
Det är inte alls så dystert som det låter.
Det är kanske allra mest en påminnelse om livet.
Kanske.

Allra bäst i helgen har det varit att lyssna på psalmen
"Jag går mot döden var jag går" på skivan Psalmer.

"Jag går mot döden var jag går,
och snart skall den mig hinna.
Jag ej en dag, en timme får
där jag kan trygghet finna.
Ett flyktigt andetag, så slutar livets dag,
jag inför evigheten står.
Jag går mot döden var jag går."
(Psalm 619)

Kombineras gärna med Tomas Tranströmmers rad:

"Du blir aldrig färdig,och det är som det skall"
(ur Romanska bågar)